Spring, spring, spring, spring, spring

Pär var nära att skicka ut en skallgångskedja men jag var bara i sånt flow att jag inte ville sluta springa. Men det ville benen till slut och det var mörkt ute och mitt mål var nått. Sju kilometer. 7! Så långt har jag aldrig sprungit. Tänk vad ett par förlossningar gör för psyket.