Puh.

Det blev en lång och innehållsrik eftermiddag. Jag hämtade Truls på dagis strax efter tre, eller jag försökte. 108 turer i rutschkanan senare tvingade jag ner honom i vagnen under vilda protester. Vi gick till färgglada husens lekplats som kompensation och där var vi kvar länge. Det gungades, åktes rutschkana rätt ner i vatten och gruset, det lagades sandpankisar och dracks regnvatten från en sopsäck som låg och skräpade... Han rullade sig i sandhögen och solbadade och följde till slut med oss och körde vagnen nästan själv i utförsbacken tills han släppte taget när vi svängde och han fortsatte rakt fram ner mot bonden. Han hann halvvägs ner innan han stod på näsan och jag hann ikapp.
Väl hemma blev det bilkörning och det kopplades på och av vagn på denna bobbycar. Det klättrades på släpkärran och hoppades från densamme. Medan mamman sattes på att koppla på vagnen igen på lilla plastbilen togs tillfället i akt och stegen som var rest mot vedboden var en lätt match. Mamman hann ikapp precis innan taknocken och slet ned en vrålande Trullerull och så häpp var vi inomhus. Truls hittade upp för källartrappan själv och in i köket, upp på pallen och hackade med fruktkniven i stekpannan, drack det som fanns kvar i flaskan av gårdagens mjölk och plaskade vatten med en sjunde tentakel med mamman hela tiden steget efter och med ena armen runt ammande Hedvig. Fick prova nya solglasögon som avledande manöver och speglade sig och sa oooooooh ooooooooh (cooool) och svassade fram och tillbaka framför spegeln. Nu serverades lite ärter och morötter och som räddande änglar kom Johan & Mattis och pappan in genom dörren så tågbanan visades upp och det blev mat på bordet idag med. Nu andas vi. In genom näsan - ut genom munnen.