Stolta päron!

Igår när jag hämtade Truls på dagis så gjorde han något som gjorde mig väldigt, väldigt stolt. Medan jag hämtade Hedvig som krupit iväg, så kom en väldigt ledsen liten kille från avdelningen bredvid. Det var ingen pedagog i närheten, men då grep Truls in, han kramade killen och sa "-Blir bra snart!", och höll honom tills han slutade gråta! Då började JAG nästan gråta av stolthet, vilken fin och snäll liten kille vi har!