Bakudag

Åter från vårdcentralen. En halvtimme extra i väntrummet var i längsta laget, långa lockande korridorer och Apoteket med massa Bamse-tandkrämstuber (och 'Kutt' aka lille Skutt)! Vi fick order om att hålla koll på fingret ett par dagar så att svullnaden lade sig, och att han inte fick ondare.
Sen hade mamman otur när hon tänkte så vi åkte till Konsum för att hämta ut ett paket. Av detta blev intet. Det började fint med Truls som drog kundkorgen på ett ungefär dit jag ville, dvs mot kassorna. Vid charken släppte han ekipaget med ett paket tepåsar (!) och rusade mot plockgodiset. Ungefär här var kontrollen över situationen i höjd med Porjusdammen. Långt borta. Jag avstyrde utgrävningen av skumsockerbitarna i tid och han hjälpte mig upp med den tunga tekartongen på kassabandet och stack som en avlöning vidare ut genom dörrarna. Jag, med Hedvig på magen, efter och haffade honom i huvtröjan och vi vände åter in i butiken för att betala. Neeej! Han vill köra kundvagn! Nu händer något som räddar min dag. Barbro kommer! De går ut och tittar på några tåg och jag kan betala. Han vill inte heller in i bilen så Barbro får även hjälpa mig med det, att sätta en ovillig tvååring i bil är som att försöka bada en katt i en hink. Med bebis i bärsele på mage är det en nivå svårare än så (ta Hedvig i bilen först = borttappad Truls på parkering eller tågspåret = not an option).
Nåväl. Hem kom vi och in i huset för lunch och limpbak. Truls hällde i alla ingredienser utan att spilla ett dugg! Sen åt han upp det han skulle kavla men det räckte till tre limpor ändå. Vilket lyx-mellanmål! Hedvig fick hålla till godo med vad som fanns inom räckhåll. Ett par Gant-byxor. Också lyxigt, på sitt sätt.