Efter nästan en timmes cykling med konstant motlut var jag äntligen framme vid Lybergets fäbod och starten för vandringsleden upp till berget. Första delen av leden är riktigt fin med skön stigcykling, men efter ett tag börjar det bli riktigt mycket sten på stigen. Och i kombination med motlutet så blir det väldigt svårt att cykla, men det blandas med lite cykling på finfina spångar och partier med lite mindre stenig stig, så upp till toppen kan man cykla ungefär halva vägen. Väl uppe så överväldigas man av den enormt vackra utsikten, det är helt magiskt att se Dalarna breda ut sig framför sig. Där uppe på toppen träffade jag moster Ninas gamla klassföreståndare Britt-Stig, han och hans fru så lite fundersamma ut när jag kom släpandes på min cykel.
Efter att pustat ut en stund och tagit en mängd bilder så var det dags att trampa hemåt igen. Att cykla vandringsleden ner till fäboden igen var betydligt enklare. Även om jag flög över styret ett par gånger, men jag landade oftast på fötterna så jag tog mig ner i princip oskadd. Sen var det bara att trampa ner till Malung igen, nu var det var skönt att få cykla med ordentligt medlut och vinden i ryggen. Kilometrarna flög förbi och swoosh var jag tillbaka på Holarna där det serverades kallskuret och potatissallad, det smakade mumma efter en cykeltur på nästan tre timmar.
/ Pär
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar